Kokosnöt đŸ„„ & fantasilek ✹💖!

Publicerat 2018-09-12 21:14:00 i Fantasilekar
Follow my blog with Bloglovin
 
 

En vanlig onsdag och lite feber typ.....

Köpte en kokosnöt đŸ„„. Barnens första. 

Vid middagsbordet. 

Hur ska vi knÀcka den?

Marlon: "Vi Ă„ker till Afrika och hĂ€mtar ett magiskt svĂ€rd". đŸ˜¶

Ja! Klart vi ska! Vad behöver man i Afrika?

Marlon: "Keps, solhatt och solglasögon"

SÄ klart! 

Vi mötte en krokodil. KlÀttrade över berg. Smög för att inte vÀcka lejonet.

Hittade svÀrdet. Men den förbannade nöten gick inte sönder.

 

(null)

 

Vad ska vi göra nu?

Charlie: "Vi letar efter en bomb"

Klart vi ska! Att jag inte kom pĂ„ det 😳?

Vi höll för öronen nÀr den exploderade.

Men den förbannade nöten gick inte sönder.

Vad ska vi ta oss till nu?

Robert: "Vi Ă„ker till KaknĂ€stornet och kastar ner den". Tack för den đŸ€Ł! 

Klart vi ska. Vi tog hissen och trĂ€ffade en massa turister (grannar 😂😂😂😂😂).

Men nötj*veln gick inte sönder! 

Vad ska vi göra nu? 

Jo, vi letar upp Mr. Robinson och lÄnar hans hammare, handduk och skruvmejsel.

Han kÀnner Indiana Jones och ger oss lite tips. 

Nöten gick sönder đŸ„„đŸ‘Š.

Ingen tyckte om den. Men alla ville Ă„ka till Afrika igen đŸ˜đŸŒŽđŸŠđŸŠđŸŒ”.

Kram pĂ„ erâŁïž

 

(null)

 

 

 
DirektlÀnk, 0 Kommentarer
Taggar: fantasilek, fantasilekar, förÀldrarliv, leka, mammalivet, roliglek, smÄbarnsförÀlder, smÄbarnsmamma;




Kommentera inlÀgget hÀr:
Namn:
Kom ihÄg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

flygfru.blogg.se

Livet som flygfru och smÄbarnsförÀlder. Livspussel blandat med pyssel, lek, utflykter, klÀder, design, trÀning, mat, kaos och kÀrlek. Berika, inte begrÀnsa.


Flygfru


Om mig

Den hĂ€r bloggen skulle starta Ă„r 2008. Den skulle handla om flytten frĂ„n min Ă€lskade etta i Tyresö till en trea pĂ„ Södermalm. Ett lĂ€ge och lĂ€genhet jag hade drömt om mĂ„nga Ă„r. Den skulle handla om hur man förvandlar en tom lĂ€genhet till ett hem. Ett hem att trivas i. Ett hem som var vi. Om restauranger, shopping och livet mitt i pulsen. Senare samma Ă„r skulle den har startat igen. DĂ„ skulle den handla om min stora dag, att gifta mig med min sjĂ€lsfrĂ€nde och stora kĂ€rlek. PĂ„ stranden i Tarifa, barfota. Om bröllopsklĂ€nningen som min kusin designade och sydde pĂ„ mindre Ă€n en vecka (jag Ă€r spontan). Om byn, dĂ€r tiden stĂ„r still, som jag Ă€lskar sĂ„ innerligt mycket och magin.... som bor dĂ€r. Den skulle startat Ă„r 2009, nĂ€r jag blev gravid med vĂ„rt första barn. Den skulle handla om att inreda ett barnrum, om graviditet och bebisbubbla. Men det blev varken happy ending eller bebisbubbla . Den skulle startat Ă„r 2010, nĂ€r vi förlorade vĂ„r Ă€lskade dotter "Hallonet" som vi kallade henne. Den skulle handlat om hur det Ă€r att fĂ„ beskedet att barnet inte har en chans. Att hon Ă€r sĂ„ sjuk att hon kommer att somna in, i din mage. Om att avbryta en graviditet och genomgĂ„ en sk. miniförlossning. Den skulle handla om detta otroligt svĂ„ra, smĂ€rtsamma och delvis tabubelagda Ă€mne. Den skulle vara ett stöd för er alla andra dĂ€r ute, som förlorat ett barn, att ni inte Ă€r ensamma. För det var just sĂ„ jag kĂ€nde. LĂ€nge. År 2011 skulle den starta igen, dĂ„ föddes vĂ„r Charlie. Den skulle handla om hur det Ă€r att bli förĂ€lder, om den grĂ€nslösa kĂ€rleken och lyckan. År 2012 skulle den handla om hur det Ă€r att fĂ„ tvĂ„ barn tĂ€tt. DĂ„ föddes vĂ„r Marlon. År 2015 skulle den handla om hur det Ă€r att vara smĂ„barnsförĂ€lder med tre barn relativt tĂ€tt. DĂ„ föddes vĂ„r Dylan. Samma Ă„r skulle den har startat igen och handla om hur det Ă€r att flytta med tre smĂ„barn, inreda tre stycken barnrum och resten av lĂ€genheten. År 2017 skulle den har startat igen. Som sjĂ€lvterapi. Den skulle handla om det för mig skambelagda Ă€mnet att "gĂ„ in i vĂ€ggen". I mitt fall, springa rakt in i den och krascha totalt. En sjukdom som för mig kĂ€ndes lite som en "hokuspokus-diagnos". Efter att ha gĂ„tt igenom det vet jag bĂ€ttre. Den existerar. Det Ă€r tufft. Och jag Ă€r tacksam att jag fĂ„tt sĂ„ bra hjĂ€lp och Ă€r tillbaka. PĂ„ god vĂ€g i alla fall. År 2018 startar den hĂ€r bloggen. PĂ„ riktigt. "Bara" 10 Ă„r senare Ă€n tĂ€nkt. Nu handlar den alltsĂ„ om hur det Ă€r att vara flygfru och smĂ„barnsförĂ€lder. Den handlar om livet helt enkelt. Jag Ă€lskar att skriva. Att fotografera Ă€r en av mina stora passioner i livet. Men mest av allt Ă€lskar jag att vara mamma. Jag gillar att göra lekstationer, jag har typ testat alla klĂ€desmĂ€rkena, skorna och dom flesta leksakerna (bĂ„de pedagogiska och mindre pedagogiska). Jag har lĂ€st mĂ€ngder av barnböcker (oklart hur mĂ„nga 100). Jag gillar kreativ lek. Pyssla. MĂ„la. Vattenlek. Jag diggar Reggio Emilia-pedagogiken (filosofin). Jag tycker om uttrycket "berika, inte begrĂ€nsa" och försöker att leva som jag lĂ€r. Jag Ă€r svag för kuddar, jag kan storhandla kuddar. Skulle inte min man begrĂ€nsa mig, mer eller mindre. Eller rĂ€ttare sagt stenhĂ„rt skulle jag förmodligen ha Sveriges största samling kuddar. Man kan sĂ€ga att han Ă€r lite sĂ€mre pĂ„ att berika. Jag Ă€lskar att handla klĂ€der, för alla. Men just nu mest för barnen. IgenkĂ€nningsfaktor pĂ„ den? Och för första gĂ„ngen i mitt liv kan jag helt Ă€rligt sĂ€ga att jag trĂ€nar för livet. För att mĂ„ bra. Att se bra ut i bikini kĂ€nns sekundĂ€rt. Jag har alltid trĂ€nat (vilken lögn, den första hittills). Jag har för det mesta alltid trĂ€nat. Nu senast var det för 3 Ă„r sen. Under sista graviditeten fick jag foglossning tidigt och gick igenom mitt tredje kejsarsnitt tĂ€tt. Men, det Ă€r bara nĂ„gra av mina bortförklaringar varför jag inte trĂ€nat. Sanningen Ă€r den, att vĂ€gen tillbaka. Att hitta formen. KĂ€ndes helt enkelt alldeles för lĂ„ngt bort. För jobbig. Men, nu Ă€r vi inte dĂ€r. Nu Ă€r vi hĂ€r. Och jag har börjat min resa för att komma i form igen. För 3 mĂ„nader sen köpte jag kort pĂ„ SATS. Och jag anvĂ€nder det. Kan Ă€rligt sĂ€ga att det krĂ€vde hela min sjĂ€lvdisciplin och lite till för att komma ivĂ€g till gymmet de första veckorna. Jag gillar mat, mest ost. Försöker att laga hĂ€lsosam mat till vardags. Är inte direkt nĂ„gon ”sockerpolis”, men föredrar helt klart nĂ„gorlunda bra mat och lite mindre av hel- och halvfabrikat sĂ„ gott det nu gĂ„r i en smĂ„barnsfamilj. Men McDonalds hĂ€nder. SĂ„ klart. PĂ„ gott och ont. Det svĂ„raste med att vara förĂ€lder för mig har varit tvĂ„ olika saker, en praktisk och en kĂ€nslomĂ€ssig. Jag hade inga rutiner innan barn (jag gillar inte rutiner). Nu Ă€r rutiner allt. Det Ă€r just rutiner som gör att livet fungerar. Den andra Ă€r att jag har blivit otroligt rĂ€dd och orolig för allt. Förmodligen fullt normalt nĂ€r man blir förĂ€lder. Man Ă€r ju sĂ„ otroligt rĂ€dd om de kĂ€raste, bĂ€sta man har. Det hĂ€r blev en kortare roman, vĂ€ldigt vanligt nĂ€r det gĂ€ller mig. Den hĂ€r bloggen kommer alltsĂ„ att handla om allt vad det innebĂ€r att vara flygfru, smĂ„barnsförĂ€lder och ja, jag. GĂ„ in, dansa ut. VĂ€lkommen till min vĂ€rld!

Kategorier
Arkiv
RSS 2.0