Klockan ringde 6:30, gick upp 07:00 🙈.

På med badkläder, frukost och iväg.

Idag var det äntligen dags att leta efter "Nemo". Vi åkte long thai boat till sandön (Pha Island). På vägen stannade vi ett par gånger och snorklade från båten.  

Det var inga problem för något av barnen att hoppa i direkt från båten. Vi skippade dock snorkeln till Dylan, han fick titta på fiskar med cyklop istället. Nästa gång kör vi "all in". 

Vi hade en fantastisk besättning och en "superguide" 👍. Kändes tryggt. De var även med oss i vattnet och guidade oss åt vilket håll i revet det fanns en chans att hitta "Nemo". 

Och glädjen, när vi hittade honom (och hela hans släkt) 😍❣️Mina första "Nemon" faktiskt, jag har alltid lyckats att missa de. Eller rättare sagt misslyckats med att hitta de. 

Pha Island var en upplevelse, en liten Sandö mitt ute i havet. 

Vacker som en dröm. Innan Tsunamin var det här en mycket större ö, med palmer och annan växtlighet. 

Men nu är det här allt som finns kvar, sand, koraller och snäckskal.

Lika vackert som sorgligt 🏖❤️.

Barnen tyckte om att snorkla från stranden, Dylan samlade snäckor till sina förskolekompisar. Robert snorklade och visade barnen sjögurkor och sjöborrar. 

 

Jag satt på stranden i fullständig harmoni och kände någon slags overklighetskänsla över hur vacker och magisk världen kan vara. Hur stark kraften av vatten är och hur små vi människor är. 

Mina tankar gick till de som inte överlevde Tsunamin, och för de som inte fick hem sina kära. Till naturen, och hur vi människor förstör våran planet.

När vi för 10 år sen snorklade i dessa vatten var reven fortfarande så färgglada. 

Fantastiskt även idag, men mycket mer som är grått (dött). Bortsett från fiskarna och havsanemoner. 

Den här stranden var magiskt vacker och åt vilket håll man än tittade på så tappade man typ andan. Även barnen var tystare än vanligt. 

"Mamma, den här ön rockar", ja, det gjorde den. På många sätt. Som en saga.

Våran besättning fixade lunch och frukt till oss och jag tror att barnen aldrig har ätit så bra som idag. 

Det visade sig att våran guide var kock 👌 och att jaga "Nemo" är en tuff sport 💪.

Det var svårt att lämna den fina ön och barnen snorklade in i det sista. 

Det gav mersmak, och nu vill de åka till Surin eller Similan, helst både och. 

Ja, kanske det. 

Nu älskar ju hela familjen undervattensvärlden 😘❣️

På kvällen blev det en mysig middag i hotellets poolbar, det var typ det vi mäktade med. Barnen var pigga (Dylan sov en stund på båten) men jag och Robert var lite mindre pigga (gick och la oss för sent igår). Marlon har börjat testa olika maträtter och tycker att det mesta är supergott, vi hoppas att Charlie & Dylan blir inspirerade av honom. De två kör för det mesta det de känner igen hemifrån eller något liknande. 

Barnen skrev och ritade i sina resedagböcker efter middagen, vi passade även på att bläddra tillbaka några sidor för att läsa vad vi gjort de första dagarna här i Khao Lak. Härlig kvällsprommis till affären, fullmåne ikväll 🌕.

Sist men inte minst, tack Naree Chunokun! 

För all hjälp och fix, alla tips och för en fantastisk besättning som gjorde våran dag till en av de dagar som kommer att sparas i minnernas bank med värme och kärlek❣️